ReligionMedRelation

Kommentar: "haha fyfan vad lamt....hur fan kan ni tro på något sånt ni är helt sinnessjuka

Kommentarer i den här stilen har varit vardagsmat för oss, ända sedan vi startade bloggen. Som Kristen får man varje dag tacklas med motstånd från alla håll. Enligt vissa är man ”hjärntvättad” och andra ”sinnessjuka”. Man söker en ”trygghet” för att man är ensam och svag. Man är dum i huvudet som tror på någonting som en gubbe skrev ihop för flera tusen år sedan. Man tror på sagor. Gud är en nallebjörn man kramar om när man mår dåligt. Man låser in sig i ett rum med fyra väggar och lever i sin egna lilla bubbla. Listan kan bli lång.

Gud varnade oss för det här. Han visste att Hans skapelser skulle gå förlorade och att världen skulle hata oss för Hans namns skull

Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er.
Matt 15:18

Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket. Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er. Matteus 5:10-12


Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. Matteus 10:22

Herren utrustar oss och formar oss så att vi kan ta oss igenom dessa motstånd, men vi klarar det inte utan Hans hjälp. Han fick själv gå igenom det och blev spottad i ansiktet för Sanningen. Dom tidiga Kristna blev torterade, våra förfäder slaktades för tron. Allt för vår Herres skull! För att vi ska bevara tron och aldrig släppa taget om Gud – genom Honom klarar vi allt. Så dessa motstånd vi får från våra medmänniskor och världen ska bara göra oss starkare. Vi är starka, med Guds hjälp kan vi gå på eld.

Gud är inte min nallebjörn som kramas om endast vid dom tillfällena man mår dåligt. Gud är ingen ”sak” man vrider och vänder på, formar och utesluter dom gångerna det inte passar. Gud är inte tillfällig. Han är Evig. Han är Skaparen, och Han formar oss – inte vi Honom. Han finns, har alltid funnits och kommer att finnas i all evighet.

Jag tror att nästan alla människor vet om detta. Dom vet att Gud finns. Att släppa in Honom i ens liv och låta Honom förändra det är dock skrämmande. Bara tanken skrämmer många. Tänk alla uppoffringar man måste göra. När folk ser att man ägnar sin tid åt någon som Gud, som inte är synlig. Ja, då är man sjuk i huvudet. Och inte trygg i sig själv. Men är det inte rädslan för det främmande som gör en svag och feg? Människor finner andra saker i livet som kan släcka törsten för tillfället så dom slipper komma i underfund med dom fundamentala frågorna. Vad händer efter döden? Varför finns vi? Vart kommer allting ifrån? Hur ska ens mänskliga hjärna kunna handskas med dessa frågor. Måste vi inte nå något annat, någonting som är perfekt? Som Gud tillexempel? Men det är just där rädslan tar över. Vad händer om Gud nu finns, och jag tidigare aldrig följt Hans väg? Mycket frågor, få svar. Därför dränker man sig själv i världsliga ting som tillfredställer en ibland. Dock är det aldrig långvarigt. Nångång står vi där, och vi vet att Gud finns – men vi vågar inte möta Honom. Eller så söker vi Honom, och hoppas på att Han finns.


Jag vill citera ur en liten text ur en låt av Regina Spektor

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one's laughing at God when they're starving or freezing or so very poor
No one laughs at God when the doctor calls after some routine tests
No one's laughing at God when it's gotten real late and their kid's not back from that party yet
No one laughs at God when their airplane starts to uncontrollably shake
No one laughs at God when the cops knock on their door and they say "We've got some bad new”
No one's laughing at God when there's a famine, fire or flood


Sällan ifrågesätter vi Gud vid dessa tillfällen, utan vi söker Honom istället helhjärtat och hoppas innerligt att Han finns.

Vi får tusentals av ärliga chanser att lära känna Gud, vi måste bara våga ta dom chanserna och ta det livsviktiga beslutet. Att följa Gud, eller att förneka Honom.

Vi alla ska stå till svars inför Herren, ty Gud är rättvis.

Alla knän ska böjas för Jesu namn, i himlen på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herre, Gud Fader till ära (Fil 2:9-11)