Livets mening?
I 1 Korintierbrevet står det att kärleken är störst av allt, kärleken kallas en "övermåttan härlig väg". Genom Jesus får vi uppleva kärlek och en genomgripande förlåtelse som förvandlar våra liv.
Kärleken är drivmedlet i den kristna tron. Gud befriar oss genom sin kärlek. Det är kärleken som är förenande mellan Gud och människa. Genom kärleken kan vi besegra det onda.
Guds kärlek förgår aldrig. Gud ÄR kärleken.
Finns inte kärlekens band mellan dig och Gud, så kan du få detta. Säg bara:
Herre förlåt mig. Jag kände dig inte. Jag visste inte vem du var. Jag öppnar mitt hjärta för dig och välkomnar dig i mitt liv. Jag vill tillhöra dig och litar på att du leder mig och hjälper mig."
Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.
Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.
Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen.
Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.
1 Korinthierbrevet 13:3-7